Solstrålar sträcker sig ut över horisonten, på samma sätt börjar den röda himmelen färgas av vardagen. Den ser sig själv som den egens jämnlike nu. Den är rädd för att öppna den ask den så länge strävat efter. Den lilla asken, den fantastiska asken., Men finns den? Finns ljuset på riktigt? Vi alla lever i en illusion av verkligheten, alla är slavar. Det finns inget som kallas Rättvisa eller sanning i denna värld. Bara Sinnen med samma tankar, ingen ser sig själv som den röda himmel man egentligen är. Alla vet om det, vi vet att färgen sakta börjar färgas  svart. Den sprider sig, som ett virus. snabbt, offer för offer himmel för himmel. Men inget görs, och inget kommer att göras. Vi lever i den världen vi själv har skapat. Ingen kan bryta ett mönster som bara är mänskligt.