designed by: friidanilsson.blogg.se

Dags för ett sista farväl, min stund är kommen.

Hej alla. Det är med en tår i ögat, och ett brustet hjärta jag nu är här för att berätta för er alla, att min tid som bloggare är över.
Jag vill tacka alla som gett mig stöd, och läst min blogg.
Ni är underbara.
Dock har som sagt petteriparadiset nu gjort sitt.
Jag önskar er all lycka i livet.
För sista gången.
Ha det bra!
//MVH - Petter, tänk på mig i alla jobbiga lägen.

Petter - Sagan om grottmannen.

Hej bloggen, hej världen.

Hoppas ni hade en trevlig fredagskväll, min var faktiskt helt OK.  


Ni ska nu få ta del utav vad som väntade mig, inuti den mörka, ogästvänliga grottan som jag hittade utav en slump efter blivit räddad av min egna skyddsängel.

Jag smög mig sakta sakta in mot grottan, jag kände lukten av död, ondska, och förtvivlan.

Väl inne i grottan hörde jag kedjor som rasslade, jag funderade på att springa min väg, men kom på att detta var min ända chans att komma tillbaka till civilisation.

Tillslut så såg jag någon varelse som satt fast i kedjor. Jag höjde min röst och ropade
“Hallå!? Mitt namn är petter, jag behöver lite hjälp!”
“ROAR ROAR STICK LÄMNA MIG!”, blev svaret jag fick.

Eftersom han ändå satt fast i massa tunga kedjor gick jag fram till varelsen, och såg en man i 40-50 års åldern sitta där, han såg ut som han sålt smör och tappat pengarna.

Jag frågade honom varför han satt i kedjor i en grotta, mitt i ingenstans.


Jag fick veta att han hans mycket onda far hade lämnat honom redan som en liten bebis, i den mörkaste skogen han kunde hitta. Hans far var som sagt en mycket ond man, och ville låta ungen växa upp utan sina föräldrars kärlek, och på något sätt försöka skapa en riktigt “anti christ”. En kallblodig mördare som inte bryr sig om något.


Mannen i kedjorna fällde en tår, och fortsatte.

När han fyllde 15 år och hade levt utan att att träffat en ända människa i hela sitt liv, och livnärt sig på döda kaniner kände han ett stort hat inom sig. Han bestämde sig för att resa till den mest avlägsna platsen på jorden ,för att sedan kedja fast sig för all framtid. Han fyllde hela grottan med mat, kedjade fast sig. Sedan slängde han nyckeln.

Mitt hjärta brast nästan. Ingen människa skulle behöva gå igenom det som han gått igenom.

Jag satte mig bredvid honom, tog tag i hans hand och berättade att han skulle bli älskad, att han fått lida tillräckligt och inte behövde gömma sig mera.

efter en LÅNG stund så lyckades jag övertala honom.

Jag låste upp kedjorna, sedan for han. Jag har aldrig sett honom sen dess men jag har hört att han börjat jobba som datakille på någon skola någonstans runt om i Sverige.
Paradispetter har lyckats ännu en gång.




För att avsluta dagens inlägg ska jag bara säga att det finns en grupp på facebook för alla som gillar min blogg.
Jag hoppas att alla ni som läser min blogg blir medlem.
Gruppen heter Petteriparadiset.


Tack för mig.

/MVH Petter - Med kraften att kunna förändra folks liv.

Vandringen fortsätter.

Hej bloggen, hej världen.

Förlåt mig för att jag inte uppdaterade igår, dåligt gjort av mig, jag är medveten om detta. Ska inte upprepas.

Jag ska gå direkt på saken idag. Ni kom ihåg hur allt slutade sist väl? Jag vaknade upp i ett UFO, med en alien, mitt i yttre rymden. Jag försökte prata med utomjordingen, men han verkade inte förstå vad jag sa.

Dock så när spände han sin blick i mina ögon, tog tag i min hand och andades högt. Då kunde jag höra hans röst i huvudet som sade:

“Hejsan Petter, jag är ledsen. Men vi håller just i detta ögonblick på med att förstöra hela mänskligeheten. Det ända som stoppar oss i dagsläget nu är DU. Du sprider så mycket kärlek och glädje vi inte kan komma åt någon. Petter......förlåt.”

I just det ögonblicket öppnades golvet under mig och jag föll ut i den tomma, svarta rymden. Happ, tänkte jag. Vad gör jag nu?

Jag flöt omkring lite däruppe i rymden, när tillslut någon grep tag i mig. Jag kollade bak och såg en astronaut, som av någon konstig chans tydligen hade rymdskeppet exakt bakom mig. Jag följde med ombord och fick veta att hans namn var Sputnik och han var påväg hem, jag kunde få skjuts. Jag blev överlycklig över att slippa ett grymt öde uppe i rymden, och vi började våran resa.


Dock exakt när vi körde förbi månen sa Sputnik
“Jäklar! Jag räknade fel. Bränslet räcker inte då du är med nu i skeppet. Ledsen, jag släpper av dig på månen.”

“Okay, jag önskar dig ändå all lycka, gör världen till en bättre plats. Hälsa alla att jag älskade dom, och alltid kommer vara där för dom.”

Sagt och gjort, jag blev avsläppt mitt på månen.. Jag tänkte:
“Hmm.. nu när jag ändå ska dö? ska jag dö manligt.” Jag slog upp en petteriparadiset flagga och la mig ner, och inväntade min död.


Vad som dock hände då, efter ungefär 30 minuter, var att allting runt mig sken upp, det starkaste ljuset jag någonsin varit med om. Jag hörde vacker musik, och kände ett enormt lugn. Sedan uppenbarade sig min skyddsängel.  Skyddsängeln sa till mig att han kände sig så ledsen över mitt grymma öde, och att han tänkte tänja lite på reglerna. Det är egentligen  så att han inte får gripa in och skydda mig, om jag inte befinner mig på jorden.


Han tänkte skicka mig till jorden, dock så visste han inte var jag skulle ploppa upp när jag väl var på jorden, det kunde bli mitt i atlanten, mitt i den varma öknen, eller t.om inne i någon pyramid. Jag visste att det var värt att ta risken, för att återförenas med dom jag älskar mest, nämligen ni.


Han sa några magiska ord, sedan när jag öppnade ögonen igen så snurrade allt, jag kände mig lite illamående. När jag kunde se klart igen såg jag igen att jag var på jorden. Dock såg jag inget tecken på civilisation. Det ända jag såg var några fotspår i sanden, som jag ivrigt följde efter. Vad dom ledde mig till var någon konstig grotta, jag aldrig sett förut.


Eftersom grottan såg mycket ogästvänlig ut tvekade jag först ,men sedan bestämde jag mig för att gå in. Vad som hände där inne,och efteråt får ni läsa imorgon. Ni får dock se en sista bild på grottan.












MVH // Petter -  Hos mig är ni stark.

Petters otroliga vandring.

Hej bloggen, hej världen.


Vad som gör mig glad idag är att jag ser att jag har rätt många läsare nu. Jag kärlekar er till max.

Fick besökrekord för några dagar sedan.

 

Så åter igen vill jag tacka er mina fans, dock lite mer kommentarer hade varit underbart och lyst upp min dag snäppet mer faktiskt!

 

Har suttit och funderat lite idag om vad jag ska berätta om på bloggen dagen till ära. Jag kom faktiskt på en historia som hör ihop med min upplevelse i Alaska. Det är nämligen såhär, när jag var påväg hem ringde först min telefon, det var hemligt nummer.

"Hejsan!!!!! Det är paradispetter, vem är denna underbara människa jag pratar med!?"

"Hej Petter. Detta är ingen du känner, men jag undrar.. Vill du vara med i en film vi håller på spela in? Du får inte huvudrollen, men du kommer ändå synas mycket!"

"Tyvärr så tror jag att jag är upptagen ett lång tid framöver, men ni kan få fota mig och använda på eran film affisch om ni vill det?"

"Ja gärna, tack för att du ställer upp Petter, du gör världen till en bättre plats."

Jag gissade på att det var någon skräpig B film som dom ville jag skulle medverka i, och eftersom personen i telefonen inte ens hade tid att presentera sig tackade jag såklart nej.

Fick iaf med mig en gratiskopia på film affischen, det var skönt att se att det inte var några våldsamma filmer eller filmer med stötande matrial.

 

(Jag näst längst till höger.)

 

 

Hursomhelst så kunde jag verkligen inte släppa den mystiska personen som ringt mig med hemligt nummer!! Jag funderade i flera veckor om vem det möjligtvis hade kunnat vara, rösten lät så.. spännande? hemlighetsfull? Jag visste iallafall att det var något fuffens med den där personen.

 

Hursomhelst, flera veckor senare när jag var ute och trampade runt lite på cykeln, så ringde telefonen, jag hoppades självklart på den mystiska rösten, men istället var det min älskade mor.

"Petter, det är några svartklädda män utanför som står och spinar in i huset och håller upp en skylt med ditt namn på, du borde gömma dig, älskar dig, ring inte mer nu förfan."

Skumt tänkte jag, men bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra, och började hojja iväg till min hydda i bergen. Det känndes lite fel att lämna min mor ensam i huset men det är ju ändå hon som har fött Paradispetter. Men vissa saker måste man göra.

Tiden gick sakta, några månader trodde jag att jag blivit spritt språngande galen. Min ända kompis där ute i ödemarken var en liten bäver, som jag patetiskt nog brukade sitta och samtala med. Jag bestämde att det var tid för mig att fara hem igen.

 

 

Men hemvägen gick dock inte som jag tänkt mig. En stor strålkastare lyste upp en ring runtom mig, och jag hörde den mystiska rösten återigen säga:

"Äntligen har vi hittat dig, gör inget motstånd nu, detta går snabbt och smärtfritt "

Sen blev allting svart..

 

När jag vaknade upp visste jag inte om jag drömde eller ej. Jag satt i ett trångt rum, med en varelse som jag aldrig skådat förut.

Tyvärr så slutar sagan här idag, fortsättningen på mitt äventyr fortsätter imorgon.

För att ge er en ledtråd om vars jag hamnat, titta själva.... Hur ska detta sluta för stackars Paradispetter?

 

 

 

 

 

Har ni synpunkter, kärleksbrev, eller annat ni vill säga till mig? Adda min beundrarmsn. [email protected]

// Petter - En vägledare även i det mörkaste av rum.


Vad är meningen med livet?

Hej bloggen, hej världen.

Hoppas ni haft en underbar dag, det har jag haft.

Jag satt nyss och kollade igenom min blogg för att återuppleva lite utav mina minnen. När jag kom till gårdagens inlägg kom jag på en liten rolig sak som jag glömde säga, hehe.

Det är nämligen så, att när jag kommit tillbaka till min hydda i fjälltrakterna så kände jag att jag behövde ta vara på min tid lite bättre, jag hade ju trots allt nästan dött. Jag fick såklart massor med idèer i mitt huvud. Men jag bestämde mig för att göra något lugnt först, för att kyla ner nerverna litegranna.

 

Och det första som kom upp i mitt huvud när jag tänkte på ordet avkoppling, är nog inte mycket annat än vad som kommer upp för er när ni tänker på det. Jag pratar självklart om en lugn, och skön skotertur.

 

Sagt och gjort, jag packade ihop mina viktigast ägodelar och begav mig bort till det kyliga Alaska. När jag passerade någon konstig by i ett främmande land så såg jag hur byborna skrek i fasa och gömde sig inuti sina hus. Jag såg en stor och stark björn som attackerade deras by, och visade ingen nåd.

 

Eftersom jag inte haft någon erfarenhet med björar förut blev jag för stunden väldigt rädd, men jag tänkte att med kärlek går allt.

Jag hoppade upp på björnen och viskade i hans öra "Varför gör du detta? Du sårar folk?"

Björnen och jag red ut en bit i skogen, där vi kom allt bättre och bättre överens. Det visade sig att han bara var en vilsen och rädd björn, som hamnat på fel bana i livet. Hursomhelst så blev vi rätt bra kompisar under våran lilla pratstund.

 

 

 

Jag lämnade björnen och hans liv bakom mig, och begav mig vidare mot Alaska. När jag äntligen kom fram så hade jag inte tid att vänta en sekund, jag hoppade upp på min skoter och dånade iväg i en galen fart.

 

Vad som dock hände när jag skulle över den vackra isen, den historien är inte lika fin som skotern, men ni får höra ändå.

Isen brast, och skotern föll igenom rakt mot botten, jag däremot hann hoppa av den. Dock eftersom att det inte var min skoter, utan min kompis, insåg att jag fick lov att hämta den.

 

DRYGT!?

 

Jag hoppade in i vaken där skotern farit ner bara 1-2 minuter tidigare!

 

Kylan under vattnet var inte att leka med, det var så kallt det gjorde ont =(.

 

 

 

 

Tyvärr, så hittade jag inte skotern, och jag är rädd för att göra min kompis som jag fick låna den av besviken.

Så jag ber er på mina bara knän nu läsare, vad skulle ni gjort för att gottgöra en kompis om ni slarvat bort deras skoter? Snälla ge mig tips!

 

Med detta sagt så ska jag gå och grubbla vidare.

 

// Petter - Allt man kan önska sig?


Tillbaka, för att lysa eran värld och leda er mot framgångar.

Hejsan bloggen, hejsan världen. Jag måste få säga att det är en varm och underbar känsla som fyller min kropp nu när jag tänker berätta att jag ska försöka mig på en efterlängtad comeback. Som ni alla vet så har jag legat på latsidan nu i flera långa månader.

Under just dessa månader har massor med saker hänt i min värld, och jag tänker låta er ta del av just detta.

Dock, det som skrämmer mig mest är följande: Alla mina läsare? Finns ni kvar där ute? Har ni helt glömt bort mig?

Allt ni behöver göra för att visa att ni fortfarande finns där ute är att lämna en liten kommentar. Gör det, snälla.

 

För att få oss alla på gladare tankar, vad sägs om att jag bjuder er på en liten upplevelse jag var med om i sommar när jag var ute och bergsvandrade? Okej.

 

Allt började med att jag var uppe och rensade mina sinnen i Sveriges fina fjälltrakter. Jag satt inne i min hydda och fick en idè om hur jag skulle kunna se världen ur ett annat perspektiv, nämligen från ovan. Sagt och gjort, jag spanade in mig på det högsta berget som fanns, packade ner min älskade kamera, och började min vandring.

Jag beräknade att vandringen skulle ta cirka 2 veckor, så jag klädde mig varmt...

(Min vandring mot toppen är inte så viktig, så just därför "spolar" jag förbi den.)

När jag äntligen väl var på toppen och spanade in så såg jag hur otroligt vackert det var. Samtidigt så fick jag en underbar idè om en bild att hänga på kylskåpet hemma. Jag tvekade lite först, men sedan så skärpte jag till mig och tog bilden, här ser ni resultatet =)

 

Underbar utsikt.

 

Vad jag dock inte märkte när jag hängde där, var att stenen jag höll mig fast i inte var så stabil. Jag tappade greppet, och föll mot en säker död.

Precis när jag bad min sista bön så kom det en fallskärmshoppare jämnsides med mig och sa

"PETTER FÖR FA-AN TA TAG I MIG SÅ FÖR JAG DIG TILL SÄKERHET"

Jag sa snällt.

"Kära du, tack, men nej tack. Det känns som att jag tar din tid, och bara är ivägen. Far du utan mig."

Sagt och gjort, den mystiska fallskärmsmannen föll vidare, jag kom att tänka på att det där var ett ganska dumt drag av mig?

 

Otacksamma petter?

 

 

Nu när jag återigen börjat be på min sista bön och närmade mig markytan så blev jag lite rädd, tänk om det gör ont? tänk om ingen hittar min kropp och detta blir min sista viloplats?

Just i detta ögonblick tror jag att något speciellt hände, något som inte händer för många människor.

Från absolut ingenstans, ploppade den största pidgeotton jag någonsin sett upp, och plockade upp mig på hans rygg i precis sista sekunden. Jag visste inte om jag drömde eller inte, just därför min förvånade min :(

 

 

 

Nåväl, nu när jag sitter och tänker tillbaka på just detta ögonblick så är min första tanke hur korkad jag var! Hur kunde jag tacka nej till den där fallskärmshopparen? Huvudsaken är att jag lever antar jag. När jag tänker på det tomrom jag hade lämnat bakom mig, och hur mycket jag hade svikit er läsare, så blir jag faktiskt ledsen själv.

 

 

 

Det är nog allt jag har att säga om den där historien. Kom nu ihåg att alltid kolla så stenen är stabil innan ni hänger er på den, annars kan det innebära slutet för er.

 

Kom ihåg vad jag sa, för att visa att ni tappra läsare fortfarande är kvar, kommentera nu på en gång!

 

 

Tack för mig.

// Petter - Hälften människa, hälften varulv, hälften Gud?

 

 

 


Ni skola skola eder i skolan.

Hallå mina turturduvor, har ni haft en trevlig alla hjärtans dag?

Förlåt om jag skrämde er med gårdagens inlägg. Jag är inte skadad eller dylikt, har bara haft en stressig helg.

Jag kan börja med fredagen:

Exakt när jag satte mig och tänkte börja leverera visdom och kunskap så högg det till i hjärtat. Jag visste något var fel, mycket fel.

Jag slöt mina ögon och satte mig själv i djup meditation.

Jag såg ett hus, ett brinnande hus... Och jag hörde så fruktansvärda barn skrik att t.o.m. jag brast ut i gråt.

Jag rusade ut genom dörrren snabbt som en oljad blixt och sprang dit mitt hjärta ledde mig. 

Till slut så stod jag framför ett stort brinnande hus, och barnaskriken kom allt närmare.
Jag gjorde som vilken annan människa som helst hade gjort, jag rusade in i huset och bar ut den lilla gråtande flickan över min axel.  Jag fick en bjälke över foten, foten bröts som ett asplöv. Men jag visste jag inte kunde ge upp, så jag fortsatte hoppa fram på ett ben med flickan på min axel.

Väl ute så stod brandkåren, media och allt möjligt. Jag blev utnämnd till årets hjälte 2009 i Sverige och fick en stor summa vinstpengar, som gick direkt till barnen i Afrika.





Efter detta ringde min käre polare Zlatan och sa han kunde smuggla in mig på någon skum kändisfest. Man kan lätt beskriva våran natt med "PARTY LIKE A ROCK STAR"



Vi var lite busiga :]

Ue9





Nog med min helg.

2 av mina, kanske mest hängivna läsare har ritat en bild på mig, och bad mig publicera här på bloggen :)
I vanlig ordning säger jag bara , läsare går i första hand! älskar er alla.

Görgen och Bohannes bild på mig som dom ritat i skolan.



Måste vara MVG, eller vad säger ni?





För att byta samtalsämne ännu en gång. 

Det börjar bli jobbigt på gymnasiet nu, mycket att göra på kort tid.
Jag minns Marcus knep för att klara sig under dom mest jobbiga stunderna i nian.


Gamla minnen måste jag verkligen säga.




Annat finns det väl inte så mycket att säga.


Jag gillar att ni kommenterar mycket för att visa intresse, det är det som får mig att gå upp varje morgon, det är ni.

Jag hoppas ni har det helt underbart tills vi hörs nästa gång.


//MVH PETTER- Allt man behöver för att lyckas?




Låt inte mina tråkiga nyheter sabba er alla hjärtans dag.

Hejsan.

Har dåliga nyheter.

Jag fick nyss ett mycket mycket viktigt samtal. Så jag måste genast nu fara iväg och fixa lite problem som jag har att ta itu med.

Jag vet ni väntat länge redan nu, men tro mig. När jag är tillbaka så ska ni få ett monster inlägg.

Hur som helst, jag måste verkligen springa, är stressigt nu.

kom ihåg:

JAG ÄLSKAR ER ALLA NI ÄR BÄST (L) (L) <333333333

//MVH PETTER - För en bättre värld.


Forskning, på eget manér.

HEJ.

Idag har jag undrat över hur jag egentligen kom till jorden. Det finns olika teorier och dagen jag föddes är mytomspunnen.
Här har ni två av teorierna.




Nästa bild är grunden till en teori. En teori som grundades av Einstein själv. Han räknade ut att en man en dag skulle födas och ledsaga människor i det kalla norden mot bättre tider.
Einstein såg in i framtidne och visste en större man skulle komma







Einstein var dock inte först med att förutspå mig, redan vikingarnas främste runristare förutspådde min födelse, han verkar dock ha trott att jag skulle vara en sten, eller en orm. :(

.



Visa påstår att jag förtjänar en Oscar för denna blogg, eller i alla fall ett Nobelpris.

Men, mina legionärer, jag är en som en soptunna som någon slängt säckar med guld i. För de som inte vet det, är jag en vanlig soptunna i mängden, men de som tittar närmare och undersöker innehållet upptäcker EN HELT NY VÄRLD



JAG VILL HA EN OSCAR :(
Blev länge arg och avundsjuk på oscar vinnarna, en dag skulle det bli jag






Detta var nog allt från denna gång. Jag önskar er verkligen all lycka i världen tills vi hörs nästa gång. 

//MVH PETTER -  Er skyddande ängel




Pengar rullar in som dom ska

Annonser att trycka på : Bidster, Happybingo, Lasse kroner, tandblekning, alla ni ser bara



Hallå bloggen, hallå världen. Ikväll har min blogg buggat jätte mycket, har knappt gått och använda.

Mina visdomsord ikväll blir korta, men lärorika i vanlig ordning.

Kan meddela lite kort om hur läget är:

Imorgon kommer jag antingen visa några halv sjuka bilder jag hittat, som kanske upprör några, kanske skrämmer några, vem vet?

ELLER

Så kommer jag berätta litegranna om hur det var innan jag blev så känd som jag är i dagens läge. Om hur jag gjorde nästan, notera nästan allt för pengar. Jag kommer alltså berätta hur jag byggde mig uppåt mot toppen.

Annat att säga kan väl vara att företaget går bra, pengarna kommer in snabbt och stabilt. 







Mer att säga: Jag hade skrivit ett jätte långt inlägg, men tack vare denna otroliga skitsida så försvann allting! Alla ni som ville ha ett långt inlägg, klaga på blogg.se


Ännu mer att säga: Min hzlum fälla gav resultat redan efter första natten. Offret blev den orutinerade Elebro som nappade direkt då han såg mopeden!




Må se snäll ut på utsidan? Men tänk till, så det inte


Nu finns det inte så mycket mer att säga, förutom att blogg.se förstörde hela mitt inlägg.



För att göra saker tydliga: Tack till malin taflin, du är en av dom få som gör att holmsund inte är helt åt skogen!

Tack för denna gång!

//MVH PETTER- Lär ut det omöjliga

PS* TRYCK PÅ LÄNKAR

Hallå lärjungar, dags för er nästa lektion

OBS VIKTIGT!!!! TRYCK PÅ LASSE KRONÈR LÄNKEN, TANDBLEKNING LÄNKEN, BETWAY LÄNKEN OCH HAPPYBINGO LÄNKEN. FÖR ATT JAG SKA FÅ MATA MIN FAMILJ!!!





Hejsan.

Idag har min dag bestått av lite stenhård träning på IKSU, som jag faktiskt besöker 4 dagar i veckan för lite schysst gym. Hoppas jag inte blir spammad av "SPÄNNBÖG" kommentarer, men här är resultatet: 





Hursomhelst, ni kanske minns min egna bok som jag skrev om för några inlägg sedan? Boken blev en succé rakt igenom.

Fick kontakt av någon skola i området runt dalarna som ville jag skulle komma och föreläsa om min uppväxt , om det ständiga hotet från andra sidan bron, holmsund.

Publiken lyssnade intensivt och förstod direkt att holmsund var något dåligt. De små liven tog verkligen till sig min berättelse om den tuffa uppväxten i blocket.

Jag visade även upp mitt system för att upptäcka en h-slummare, man spanar först efter yttre tecken, såsom skoterjackor och gangsterkepor.
Om man misstänker att man har slummare i kvarteret kan man pröva att rigga en fälla på följande vis:
1. Ställ fram en moped, en öl och en stereo i garaget.
2. Sätt på lite Hip-hop (Yo yo yo)
3.Öppna garagedörren
4. ????????
5. Grattis, du har just fångat 1-100 slummare, beroende på hur mycket öl du ställde fram.

Såg iallafall mig själv på framsidan på tidningen dagen efter, så tog ett kort på framsidan :D



"Här har vi petter, även känd som petteriparadiset som berättar om hans liv. Petter tycker att det är modigt att förortskillar som han törs kliva fram och lära dagens ungdomar vad som är rätt och fel."



Inte för att skryta, men är ni inte lite avundsjuka på att tidningen fått nys om mig? ;)


Vill du att jag ska komma och föreläsa på just er skola? Tipsa er SYO/Rektor och be dom kontakta mig.



Finns vissa som klagar på att min posè alltid är likadan. Men jag lovar! jag ska komma på en ny inom kort:)


//Petter - hans kärlekek räcker åt alla

PETTER - Ditt ljus i mörkret (L)

OBS: GÖR ATT HJÄLPA BARNEN I AFRIKA SOM NI KOMMER FÅ SE LÄNGRE NER I DETTA INLÄGG: TRYCK PÅ BETWAY IKONEN TILL HÖGER!!! 




Hejsan. Först och främst vill jag börja tacka Amir som hjälpte mig meddela er alla vart jag varit i helgen. Denna helg har varit mycket,mycket fullpackad, så jag tänkte bjuda er på min vilda helg.

Det började som sagt med att någon anonym läsare(lämna erat riktiga namn i kommentarer nästa gång!!! ) ville bjuda mig till spy bar i stockholm över helgen.

Jag ville inte verka otacksam, så jag for dit självklart. Hoppade på första bästa plan från min hemstad (som förblir hemlig, tyvärr.)  Anlände till stockholm snabbt därpå.

När jag kom till Bromma flygplats så var jag rätt vilsen av mig, det var trots allt bara 2 timmar tills jag skulle träffa min mystiske läsare. Jag var på väg ut mot taxibilarna när jag kikade in i en korridor:Petter
I korridoren stod den där blondinen och smilade lite illmarigt mot mig, som om han hade något bus på gång, och mycket riktigt frågade han mig om jag skulle med och busa lite. Jag tänkte såhär: Jag hatar slummen. Ugg ugg. Jag vill busa. Så jag nickade. Han tog min hand och vi skuttade till änden av korridoren där det fanns en nödutgång. Vi tog oss ut och jag fick skjuts in till stan, där han trodde att vi skulle busa.

Bad nån random knäppa en galen bild på oss! ;) :

Vespan


Jag blev faktiskt svettig bara genom att se han trampa sådär, vilken man han var! 

Hursomhelst så lurade jag honom, jag slängde mig av cykeln utanför Spy Bar och det var nu 30 minuter kvar till mitt möte med min hemliga läsare. Istället för att stå utanför spy bar och göra ingenting, så gick jag in och minglade lite bland gästerna, och träffade lite nya vänner :)

Jag på spy bar: 

Mange och petter





Plötsligt,precis när klockan slog om till 1900, då kom det fram 2 stora starka killar och grep tag i mig! 
Dom sa inte ett ord. Jag tänkte hela tiden "Hade dom haft lika stort hjärtan som muskler, hade det inte funnits krig"

Dom drog mig i i VIP sektionen och sa "Visst är det du som är petteriparadiset.blogg.se??"
Jag lyckades stamma fram ett svagt "jj-jj-jjaaaa".


Dom öppnade en dörr och knuffade in mig. Inne i rummet satt ingen annan än självaste... håll i er nu.. kungen av Sverige!

Han hade tydligen läst min blogg angående att jag tyckte att jag skulle vara den perfekta kungen, och att han var lite besviken och ledsen, han trodde han var en dålig kung.

Jag tröstade vår stackars kung.

Han sade "Jag ska visa dig hur det är att vara kung. Kom vi far på stadsbesök, till dom fattigare delarna av Afrika."


Jag tordes inte säga emot våran kung, när jag visste det stod 2 stycken köttklumpar utanför.

(förresten, för er som inte tror mig, här är bild på mig och kungen utanför spy bar) : 





Så hur sjukt svårt det än är att tro, så åkte jag tillsammans med kungen av Sverige iväg till Afrika under natten.

Afrika var väldigt olikt Sverige, mina ögon tårfylldes, och jag svor, jag svor att jag skulle försöka göra skillnad, få min röst hörd.


Innan vi var klara i Afrika tog vi iallafall en bild att hänga på kylskåpet.






Nu när jag ligger hemma i min egna säng igen får det mig verkligen att tänka till, vilken sjuk värld det är vi lever i.



Innan jag avslutar, dagens låt blir lätt : http://www.youtube.com/watch?v=5Iw7WktQW7c


För övrigt, eftersom han hjälper mig få läsare, hjälper jag ofc honom :) ALLA SKA , notera _SKA_ läsa www.emilm.blogg.se minst en gång om dagen.





Allt som står ovanför är truefacts

// Peter, 50% människa, 50% gud.




Petter, en man utan Akilleshäl.

Heeeeeeeeej och filåt för att Petter inte skriver.
Petter fick ett samtal från en fanatisk bloggläsare som bjöd honom till Spy Bar i Stockholm, självklart svek Petter inte sin läsare! Därför är jag här, för att försöka fylla ut det jättestora tomrum vi känner när Petter inte skriver.

Petter har dock ringt mig och funderat över en sak, han sa att jag hade hans tillåtelse att dela funderingen med er, och här är den:

Hur skulle våra liv vara utan Petteriparadiset?

Han berättade att han drömde om en värld utan bloggen och att han hade vaknat av att hans kudde var blöt av tårar, för det var ingen lycklig värld han drömde om. 

Ikväll när jag ska sova hoppas jag (jättemycket, verkligen) att jag inte drömmer om en värld utan Petteriparadiset.

Dessutom är det dumt att man har presidentval i USA istället för att ringa Petter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



Om allt går enligt planerna så är Petter hemma och sprider visdom igen ikväll.

Hejdååå, det var jätterolit att få skriva här  // Amir, Guds utsände på jorden.

Bilden är så sann, så sann!

Yo guis. Senare idag (Söndag) ska min kära kompis Amir gästblogga. Sedan efter det natten till måndag, då kommer mitt inlägg i vanlig ordning. 

Under tiden kan jag meddela att mitt slit faktiskt har gjort resultat, ni kanske inte förstår vad jag menar?

BIldet säger nog allt..


SÄmstblogg


// Petter, levererat since 1992

Hallå medmänniskor.

God dag alla läsare! Jag är ledsen för jag inte uppdaterade min blogg igår. Jag ska nu försöka hålla i och uppdatera min blogg minst 2 gånger om dagen, med start imorgon.

Igår innan jag somnade låg jag i min säng och tänkte lite. Jag vet, och har alltid i mitt bakhuvud att med stor blogg,kommer mycket stort ansvar.

Och med det stora ansvaret som jag bär på varje dag nu, så fick jag några framtidsplaner. 
Tänk om jag skulle få styra och bestämma här i Sverige? Tänk om jag vore Sveriges kung?

Jag tror jag skulle klara det jobbet mycket väl, med tanke på att jag varje dag gör mina läsare nöjda, och jag har ert stöd i NÄSTAN allt jag skriver.

Jag skulle göra Sverige till ett starkt och rättvist land. Ingen skulle lida och allt skulle vara bra. Eller vad tror ni?

Petter som kung?
Jag om 2 år???




Hursomhelst. Fick ett samtal igår av någon som läst min blogg, och älskade den. Denna person ville jag skulle komma och spela in en låt för deras skivbolag. Eftersom jag är en vänlig grabb så tackade jag såklart inte nej.

Sagt och gjort, jag värmde upp rösten, och begav mig till studion.

Kämpade och slet i evigheter, men resultatet blev, enligt mitt tyckte, perfekt. Tyvärr så finns min låt bara på youtube än så länge, och kvaliten där är verkligen värdelös, samt att låten blev jätte jätte jätte annurlunda, inte synkad alls.

Hursomhelst, Damer och herrar. Låt min presentera

Petter from the block : http://www.youtube.com/watch?v=1llAnkLOxVM


Det är alltså jag och min sidekick Martin Falck som sjunger (Martin = han på bilden)

Mer låtar väntas komma inom kort.



För att avsluta detta inlägg skulle jag bara vilja säga att jag har infört en ny tjänst som gör det lättare att följa min blogg.
Alla mina "kärn" läsare får ett SMS varje gång någonting nytt händer i min blogg, helt kostnadsfritt! 

Vill du ta del av denna SMS tjänst? Skriv då det i en kommentar, så löser vi det på något vänster.


MVH /// Petter, Guds högra hand.

Petter - Guds högra hand!

Hejsan! Förlåt för jag inte uppdaterade ikväll. Jag kan lova er... Senare idag (Lördag den 7 februari)  Kommer ett inlägg

Så fortsätt läs, imorgon är det nya plättar på G.


// Petter, Levererat since 1992 

Bara för du kan andas, betyder det att du verkligen lever?

Hallå bloggen, Hallå världen.

Efter gårdagen fick jag av någon skum anledning många nya läsare, detta glädjer mig väldig väldigt mycket, och om allt går enligt planerna är jag ekonomiskt oberoende inom 6 månader.

Vad som kommer finnas i framtiden nu i min blogg är lite mer bilder, annars ska jag fortsätta att leverera från mitt hjärta precis som jag gör i dagens läge, och det verkar ju funka helt okay.

Har för övrigt börjat skriva lite smått på min bok som kommer ut inom kort, låt mig presentera :

LEVER LIVET



Denna bok kommer handla om mig, min spännande uppväxt i förorten Obbola, samt annat smått och gott för att locka till mig läsare!


Nu var det nog med nyheterna för dagen. Här kommer dagens tankeställare:

Tänk dig att du har en mycket ovanlig hjärnsjukdom, och du inte kommer överleva om du inte får en ny hjärna.

Det dyker upp en hjärna från en random tysk som dog för någon vecka sedan.

Dagen då du ska få din nya hjärna har nu kommit, du sövs ner och sover mycket djupt, operationen går precis som planerna.

Då efter när du har vaknat upp, skulle du då börja prata flytande tyska? Skulle du då börja signera dina papper med Michael Muller.

Skulle du då tro att dom gråtande barnen vid sängkanten var främlingar, när dom i själva verket var dina barn som grät av nervositet?

Skulle du då rest hem till Tyskland och gift dig åter med döda Michaels fru?





Förresten har jag fått ett antal frågor angående hur många unika besökare jag har. Detta är lite utav en hemlighet. Men jag kan avslöja att det är över 100 iallafall.


Sen så ska jag passa på att dela ut lite gratisreklam, så jag vill tacka : Anna, Sara och Johanna för deras ökande intresse i bloggen, dom äger.


Sen skulle jag vilja tacka : Thor, Amir, Marcus, Victor, Emil och sist, men inte minst MARTIN FALCK!

Thanks alot guis. Jag älskar er alla!


Det var allt för denna gång. 

// MVH PETTER, ER BEFRIARE

Ett liv utan mening,är ett liv med mening

Tänk om ödet finns på riktigt? Tänk om allting är uppgjort redan från början?

varför finns krig?...


Tänk om det är tänkt att jag ska hoppa av skolan, men har inte bara kommit på det än? Tänk om det är tänkt att jag ska hoppa av skolan för att sedan köpa en lott och vinna 10 miljoner?  varför chansar jag inte,varför?


Kom på en affärsidè.

Tänk dig att du gör ett lotteri, du säljer 1000 lotter för 50kr stycket, priset kan vara vad som helst, låt os säga en bil.

När du sålt alla 1000 lotter, då drar du en vinnare.  Den vinnaren blir självklart JÄTTE lycklig!

Då säger du "Tyvärr,bilen blev stulen/brann upp eller vad som helst, men du kan få 3 gånger vad du betalade för lotten tillbaka.




På det sättet kan man softa, och tjäna pengar.




/peace out , PEJTAH




BTW, skulle jag passa i backslick?




WWW.SEXYTRAIN.2u.se

Hmm

Solstrålar sträcker sig ut över horisonten, på samma sätt börjar den röda himmelen färgas av vardagen. Den ser sig själv som den egens jämnlike nu. Den är rädd för att öppna den ask den så länge strävat efter. Den lilla asken, den fantastiska asken., Men finns den? Finns ljuset på riktigt? Vi alla lever i en illusion av verkligheten, alla är slavar. Det finns inget som kallas Rättvisa eller sanning i denna värld. Bara Sinnen med samma tankar, ingen ser sig själv som den röda himmel man egentligen är. Alla vet om det, vi vet att färgen sakta börjar färgas  svart. Den sprider sig, som ett virus. snabbt, offer för offer himmel för himmel. Men inget görs, och inget kommer att göras. Vi lever i den världen vi själv har skapat. Ingen kan bryta ett mönster som bara är mänskligt. 

/M. Falck 

Börjar gå överstyr?

Hej bloggen, Hej världen.


Jag ska berätta lite historia bakom just min blogg. Luta er tillbaka, läs, njut.

Jag startade denna blogg, för att vigda mina vyer, för klämma fram just det där lilla extra utav livet.

Allting har gått bra, och det har varit frid och fröjd! Jag har redan vuxit mycket och jag skulle lätt kunna säga att jag har blivit lite utav en "kändis" över internet.

Det kanske låter otroligt, men det är faktiskt så att jag blev igenkänd på stan för någon dag sen i mc donalds kön.
Personen framför mig vände sig om och konstaterade "MEN!? äre inte petteriparadiset!?"

Lite blygt svarade jag självklart "hehe, jo klart det är jag!"

Och denna person, denna ljuvliga person lät mig gå före i ledet.



Till dom dåliga nyheterna:


Min kära blogg kompis och medmänniska Emil fick en läskig kommentar på sin blogg, angående att ett spöke skulle vara efter mig i alla mina drömmar.

Detta frös mitt blod till is.

Kanske är det någon, lite mindre känd bloggare som är avundsjuk över att jag snor all uppmärksamhet?



Om inte dom här hoten upphör, är jag rädd kära läsare.... Att min tid som bloggare är över....


Snälla stoppa dom!



/ En orolig Petterna (KREAKNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! UGG UGG!!!!! )

Tidigare inlägg
RSS 2.0