Hej bloggen, hej världen.

Förlåt mig för att jag inte uppdaterade igår, dåligt gjort av mig, jag är medveten om detta. Ska inte upprepas.

Jag ska gå direkt på saken idag. Ni kom ihåg hur allt slutade sist väl? Jag vaknade upp i ett UFO, med en alien, mitt i yttre rymden. Jag försökte prata med utomjordingen, men han verkade inte förstå vad jag sa.

Dock så när spände han sin blick i mina ögon, tog tag i min hand och andades högt. Då kunde jag höra hans röst i huvudet som sade:

“Hejsan Petter, jag är ledsen. Men vi håller just i detta ögonblick på med att förstöra hela mänskligeheten. Det ända som stoppar oss i dagsläget nu är DU. Du sprider så mycket kärlek och glädje vi inte kan komma åt någon. Petter......förlåt.”

I just det ögonblicket öppnades golvet under mig och jag föll ut i den tomma, svarta rymden. Happ, tänkte jag. Vad gör jag nu?

Jag flöt omkring lite däruppe i rymden, när tillslut någon grep tag i mig. Jag kollade bak och såg en astronaut, som av någon konstig chans tydligen hade rymdskeppet exakt bakom mig. Jag följde med ombord och fick veta att hans namn var Sputnik och han var påväg hem, jag kunde få skjuts. Jag blev överlycklig över att slippa ett grymt öde uppe i rymden, och vi började våran resa.


Dock exakt när vi körde förbi månen sa Sputnik
“Jäklar! Jag räknade fel. Bränslet räcker inte då du är med nu i skeppet. Ledsen, jag släpper av dig på månen.”

“Okay, jag önskar dig ändå all lycka, gör världen till en bättre plats. Hälsa alla att jag älskade dom, och alltid kommer vara där för dom.”

Sagt och gjort, jag blev avsläppt mitt på månen.. Jag tänkte:
“Hmm.. nu när jag ändå ska dö? ska jag dö manligt.” Jag slog upp en petteriparadiset flagga och la mig ner, och inväntade min död.


Vad som dock hände då, efter ungefär 30 minuter, var att allting runt mig sken upp, det starkaste ljuset jag någonsin varit med om. Jag hörde vacker musik, och kände ett enormt lugn. Sedan uppenbarade sig min skyddsängel.  Skyddsängeln sa till mig att han kände sig så ledsen över mitt grymma öde, och att han tänkte tänja lite på reglerna. Det är egentligen  så att han inte får gripa in och skydda mig, om jag inte befinner mig på jorden.


Han tänkte skicka mig till jorden, dock så visste han inte var jag skulle ploppa upp när jag väl var på jorden, det kunde bli mitt i atlanten, mitt i den varma öknen, eller t.om inne i någon pyramid. Jag visste att det var värt att ta risken, för att återförenas med dom jag älskar mest, nämligen ni.


Han sa några magiska ord, sedan när jag öppnade ögonen igen så snurrade allt, jag kände mig lite illamående. När jag kunde se klart igen såg jag igen att jag var på jorden. Dock såg jag inget tecken på civilisation. Det ända jag såg var några fotspår i sanden, som jag ivrigt följde efter. Vad dom ledde mig till var någon konstig grotta, jag aldrig sett förut.


Eftersom grottan såg mycket ogästvänlig ut tvekade jag först ,men sedan bestämde jag mig för att gå in. Vad som hände där inne,och efteråt får ni läsa imorgon. Ni får dock se en sista bild på grottan.












MVH // Petter -  Hos mig är ni stark.